Roadtrip

Igår blev det ytterligare en dag på vägen. Känns som vi inte gör annat än åker av och an i landet. Den här gången lämnade jag däremot man och barn hemma och åkte ensam iväg till Vasa för att lämna av klänningen jag jobbat på hos min kund. (Egentid är ju guld sen man fick barn, så några ensamma timmar på riksåttan är inte helt fy skam. Kläm dessutom in lunch på stan & ett cafébesök så har du en vinnare!)

Nu när beställningsarbetet är klart får jag börja på med min systers studentklänning som jag också lovat sy. Åh vad jag längtar efter en egen liten syateljé där jag kan jobba i fred och lämna fram allt då jag slutar för dagen! Snart, snart.

 

Glada vappen!

Det blev en valborg utan så mycket på schemat. Blöjbyten, amning, slappande framför tv:n och lite grillande (då väl snön som vräkte ner i lördags smultit och man inte behövde börja med att borsta snö av grillen). Med två bebisar i huset var vi alla överens om att det inte behöver hända så mycket mer än det. 
Foto: Elisabet

Så roligt att äntligen få träffa lilla Marlon också! Elliot var nyfiken på kusinen men visste inte riktigt vad man ska göra med en så liten en. Och visst glömmer man hur små de är, man kan ju knappt minnas att man själv hade en sån för bara några månader sen.
Nu är vi påväg norrut igen, glada över att det faktiskt är maj nu och att det inte är länge kvar tills vi äntligen får flytta!

På väg!

Ja då sitter vi här i bilen nånstans mellan Jyväskylä och Lahtis, på väg till Borgå. Elliot skötte sig riktigt fint de första timmarna, men efter vår matpaus ville han inte sitta i bilstol mer. Det krävdes ett par snabba stopp på diverse busshållplatser, en famn full med leksaker och mamma på sätet bredvid för att han skulle vara nöjd. 

Nu sover han igen, förhoppningsvis ända fram. Vi håller tummarna! 

Påsklov

Ojojoj, här gick det nästan tre långa veckor utan ett endaste inlägg, men vi lever och mår! Igår kom vi hem från Lappland där vi firat påsk med goda vänner. Man skulle lätt kunna tro att man sportar och är aktiv då man är på semester vid en skidort, men våra dagar gick mest i slappandets (och snaskandets!) tecken. Jag är ändå mäkta imponerad och stolt över att den enda skidtur jag var ut på faktsikt blev över 10 km lång. Jag skidar ju liksom max en gång per år och bara om jag är i Lappland, så jag är inget proffs om man säger det då.

Guldklimpen vår var på sin längsta resa hittills och fick bara ett gråtanfall på väg norrut och ett par olägliga bajsblöjor på väg ner, men skötte sig annars exemplariskt! Det bådar gott inför vår inplanerade Borgåresa då vi äntligen ska få träffa Elliots (ännu ganska) nyfödda kusin för första gången. Väntar så!

Men först ett par veckor med massor på schemat. Helt ärligt väntar jag bara på att april ska ta slut. Jag tror och hoppas på en lugnare maj.