Morsdag

Har fått fira min första morsdag idag! Så tacksam för Elliot och så tacksam för min man som jag får dela föräldraskapet med.Kavilo photography

Annonser

Glada vappen!

Det blev en valborg utan så mycket på schemat. Blöjbyten, amning, slappande framför tv:n och lite grillande (då väl snön som vräkte ner i lördags smultit och man inte behövde börja med att borsta snö av grillen). Med två bebisar i huset var vi alla överens om att det inte behöver hända så mycket mer än det. 
Foto: Elisabet

Så roligt att äntligen få träffa lilla Marlon också! Elliot var nyfiken på kusinen men visste inte riktigt vad man ska göra med en så liten en. Och visst glömmer man hur små de är, man kan ju knappt minnas att man själv hade en sån för bara några månader sen.
Nu är vi påväg norrut igen, glada över att det faktiskt är maj nu och att det inte är länge kvar tills vi äntligen får flytta!

På väg!

Ja då sitter vi här i bilen nånstans mellan Jyväskylä och Lahtis, på väg till Borgå. Elliot skötte sig riktigt fint de första timmarna, men efter vår matpaus ville han inte sitta i bilstol mer. Det krävdes ett par snabba stopp på diverse busshållplatser, en famn full med leksaker och mamma på sätet bredvid för att han skulle vara nöjd. 

Nu sover han igen, förhoppningsvis ända fram. Vi håller tummarna! 

Den bästa av veckor

Den här veckan har nog varit den mest händelserika på hela året. För det första har min man fått ett nytt jobb, med regelbundna arbetstider och lediga helger, och det ska bli SÅ skönt att få in lite rutin i vår vardag!

För det andra tog vi ett drastiskt beslut i tisdags då vi sade upp vår lägenhet utan att vara säkra på vart vi skulle flytta sen. Vi har länge längtat till nåt lite större och nåt på marknivå, eftersom vi är trötta på att släpa bebis och vagn och bilstol och matkassar och what not upp till tredje våningen. En egen lite gård och terrass skulle inte heller vara helt fel. Och kan ni fatta, igår blev det klart att vi till sommaren får flytta in i ett fantastiskt parhus då våra vänner flyttar ut. En stor lägenhet med egen ytterdörr, en stor terrass och gård, bastu, garage och en massa sånt som vi aldrig haft förut. Jag kommer dessutom ha en egen liten syateljé vilket underlättar jobbet med min firma så väldigt mycket!

Kan ni förstå hur glada vi är? Jag tänker börja packa ner vårt hushåll nästa vecka. Min plan är att göra mej av med allt onödigt krafs i processen.

Men först en tripp till Borgå i helgen!

Påsklov

Ojojoj, här gick det nästan tre långa veckor utan ett endaste inlägg, men vi lever och mår! Igår kom vi hem från Lappland där vi firat påsk med goda vänner. Man skulle lätt kunna tro att man sportar och är aktiv då man är på semester vid en skidort, men våra dagar gick mest i slappandets (och snaskandets!) tecken. Jag är ändå mäkta imponerad och stolt över att den enda skidtur jag var ut på faktsikt blev över 10 km lång. Jag skidar ju liksom max en gång per år och bara om jag är i Lappland, så jag är inget proffs om man säger det då.

Guldklimpen vår var på sin längsta resa hittills och fick bara ett gråtanfall på väg norrut och ett par olägliga bajsblöjor på väg ner, men skötte sig annars exemplariskt! Det bådar gott inför vår inplanerade Borgåresa då vi äntligen ska få träffa Elliots (ännu ganska) nyfödda kusin för första gången. Väntar så!

Men först ett par veckor med massor på schemat. Helt ärligt väntar jag bara på att april ska ta slut. Jag tror och hoppas på en lugnare maj.

Framsteg

Idag märkte Elliot äntligen att han faktiskt själv kan vända sig från rygg till mage. Det var så roligt att se hur det plötsligt klickade för honom och hur han nu genast vänder på sig varje gång man lägger ner honom på rygg, bara för att han kan. Från mage har han ju vänt sig flera gånger redan, men det händer mest av misstag och den rörelsen inte fastnat på samma sätt. Bara den delen också klickar blir det säkert lite mera fart på honom här hemma.

Jag tycker det är så spännande med allt nytt han lär sig och har knappt tålamod till att låta honom lära sig i sin egen takt utan försöker hela tiden hjälpa honom på traven och hejar på då han tar små steg i rätt riktning. Jag borde väl egentligen njuta av lugnet då han ännu hålls på ett ställe, men det är svårt att tänka så. Typiskt förstagångsföräldrar, haha!

Fyra och en halv

Veckorna de bara rullar på och jag hinner inte med. Elliot är redan 4,5 månader och vi planerar att snart ge honom hans första smakprover på mat, bara vi skulle komma så långt att vi får förberett lite puréer och hittar en lucka då både jag och Erik är hemma samtidigt för den första skeden. Jag tycker det ska bli så skönt att börja få ge lite annat än bara mjölk, även om det finns tusen åsikter om hur länge man ska amma och när de är redo för mat och jag själv inte riktigt vet var jag står. Vi har väl bestämt så mycket att vi börjar på sådär långsamt nu då han snart närmar sig fem månader, det känns som en bra kompromiss. Hoppas också på att hans mage ska börja fungera lite bättre då han får i sig annat än mjölk. Han har haft lös mage de senaste månaderna utan nån synlig orsak. Han växer bra och verkar inte lida av det, men vi föräldrar är trötta på smutstvättberget det resulterar i och skulle gärna se en förändring.

Annars har han haft lite svårt med det här att börja vända på sig. Han gör det ibland från mage till rygg, men ännu händer det mest av misstag. Problemet har varit att han ligger med armarna rakt ut till sidorna, i luften, medan han håller upp huvudet och överkroppen endast med hjälp av rygg- och nackmusklerna (på rådgivningen kallade de det ”flygplansläge”). Han har liksom inte av sig själv förstått att ha händerna framför sig och använda dem som stöd, så vi har behövt hjälpa honom på traven där. Jag tror det kanske bottnar i att han redan som nyfödd varit förvånansvärt stark i nacken och att han sen inte behövt använda händerna som stöd då han börjat ligga mer på mage, han har orkat hålla uppe överkroppen ändå. Vi fick en tid till fysio med honom till början av april för att få lite övningar vi kan göra med honom så att han bättre lär sig, men jag tycker att han redan de senaste veckorna gått väldigt hårt framåt så tror nog det kommer ändå! Rygg till mage kämpar han hårt med, men får inte riktigt till det ännu, det heller.

Bjuder till sist på en ny favoritbild av oss tre. Att få en bebis att fastna på bild är inte det lättaste, så ganska snabbt nöjer man sig med en där han åtminstone inte är suddig. Må då vara att han är lite överexponerad och stirrig.  wp-1489734823106.jpg