Hej igen

Jag återkom snabbare än jag kunde ana. Idag då Elliot åkte iväg till fammo & faffa hade jag tänkt packa och vara effektiv, men i stället kände jag bara att nej vet ni vad, nu tar jag paus, och trippade glatt iväg till stan i stället. Jag köpte lite nytt till min sommargarderob och satte mig sen ner i solen på en caféterrass och bara njöt, med husets iste i ena handen och en croissant i den andra. IMG_20170524_163735Lite pluggade jag också för företagarcoachingen jag deltar i, men bara lite. Att sitta där i solen och njuta var som balsam för min trötta kropp och värt att skippa packandet för!

Då Elliot kom hem igen hade han däremot stegring. Jag tycker han känts varm de senaste dagarna, men igår då jag mätte hade han åtminstone inte feber. Hoppas på att det är tänder på gång och inga bobbor i farten. Stackarn har bara sovit hela kvällen. Hoppas det går över snabbt!

Framåt

Igår kom dagen då Elliot på riktigt tog sig framåt på golvet. Det gick inte fort och hände bara om nåt tillräckligt intressant fanns på ett lagom kort avstånd från honom, men det det hände. Flera gånger. Man kan knappast säga att han drog sig fram, tekniken gick mest ut på att sträcka fram en arm i taget så långt han bara nådde, samtidigt som han gungade från sida till sida i takt med armrörelsen. Benen var väl med på nåt hörn också, men hur stor hjälp de var till kan jag inte svara på.

Idag verkade han ha glömt hur man gör. Eller så hade han tappat sin kämparglöd och tyckte inte det var värt ansträngningen. Men idag såg man däremot att han så väldigt mycket jobbar på att klura ut det här med hur man ska krypa på riktigt. Han lyfte upp sig på raka armar om och om igen medan benen försökte hitta sin plats, men ännu har han mycket att koordinera innan han kommer igång.

Det är så fascinerande att följa med en bebis utveckling och intresse för nya saker, så mycket kan hända på bara några dagar!

Flytten

IMG_20170512_103807Mannen har varit i södra Finland ett par dagar på inskolning för nya jobbet och jag passar på att packa ihop vårt hem, bit för bit, medan babyn sover. Om tre veckor har vi redan flyttat och jag kan knappt vänta. Hej utrymme, gård och terrass! Vi har längtat efter er.

Under de här tre veckorna ska jag också jobba med mitt företag och planera framtiden lite. Jag har nyss gått med i en businesscoachinggrupp för småföretagare, men mer om det i ett annat inlägg.

Babyselife

IMG_20170508_094826Man försöker förgäves. Man vill fånga dendär sötklimpen på bild tillsammans med en själv och man kämpar tappert. En av tio bilder blir kanske helt okej. Är man kräsen och vill att både sötklimpen och man själv ska se bra ut på samma bild ger man kanske upp efter tjugo.

Imorse tyckte jag min lilla batman var så mysig, så jag tänkte försöka mig på ett foto. Han tyckte det var roligare att leka med mitt ansikte. Visserligen kan man kanske tycka att det här är en rolig bild, men det var ju inte direkt detta jag hade i tankarna då jag tog fram kameran.

Oh, well. Jag visste ju att oddsen inte var på min sida. Ändå var det värt ett försök.

Roadtrip

Igår blev det ytterligare en dag på vägen. Känns som vi inte gör annat än åker av och an i landet. Den här gången lämnade jag däremot man och barn hemma och åkte ensam iväg till Vasa för att lämna av klänningen jag jobbat på hos min kund. (Egentid är ju guld sen man fick barn, så några ensamma timmar på riksåttan är inte helt fy skam. Kläm dessutom in lunch på stan & ett cafébesök så har du en vinnare!)

Nu när beställningsarbetet är klart får jag börja på med min systers studentklänning som jag också lovat sy. Åh vad jag längtar efter en egen liten syateljé där jag kan jobba i fred och lämna fram allt då jag slutar för dagen! Snart, snart.

 

Glada vappen!

Det blev en valborg utan så mycket på schemat. Blöjbyten, amning, slappande framför tv:n och lite grillande (då väl snön som vräkte ner i lördags smultit och man inte behövde börja med att borsta snö av grillen). Med två bebisar i huset var vi alla överens om att det inte behöver hända så mycket mer än det. 
Foto: Elisabet

Så roligt att äntligen få träffa lilla Marlon också! Elliot var nyfiken på kusinen men visste inte riktigt vad man ska göra med en så liten en. Och visst glömmer man hur små de är, man kan ju knappt minnas att man själv hade en sån för bara några månader sen.
Nu är vi påväg norrut igen, glada över att det faktiskt är maj nu och att det inte är länge kvar tills vi äntligen får flytta!