Fem månader

Jag har blivit så dålig på att skriva här på bloggen att jag är riktigt störd på mig själv. Men nåja, det är som det är och life happens med perioder av mindre tid och inspiration för saker som bloggande.

Idag är vår lilla guldklimp fem månader ung. Fem! Han är ju nästan ett halvt år redan. Jag gillar den utvecklingsfas han är i just nu, han är så festlig. Han pratar mycket, både för sig själv och med oss, han leker bra, börjar röra på sig mer och njuter helt klart av att upptäcka nya saker han kan göra. Ju större han blir desto mer kan man busa med honom och desto roligare tycker han det är. Men han är också på ett sätt mera krävande, säger minsann till då han tycker att han borde få mera uppmärksamhet och äter fortfarande för många gånger på natten för att det ska vara roligt.

Just nu väntar jag väldigt mycket på varmare väder och på att han kan sitta själv, så att vi kan börja använda vagnens sittdel och röra oss ute mera spontant. Tror han kommer njuta av att få sitta och se på saker under våra promenader, för i nuläget älskar han att se ut genom köksfönstret på alla bilar och människor som går förbi.
wp-1490690234417.jpg
Du och jag, min fina Elliot. Du och jag (och pappa, men han är inte med på bilden).

Framsteg

Idag märkte Elliot äntligen att han faktiskt själv kan vända sig från rygg till mage. Det var så roligt att se hur det plötsligt klickade för honom och hur han nu genast vänder på sig varje gång man lägger ner honom på rygg, bara för att han kan. Från mage har han ju vänt sig flera gånger redan, men det händer mest av misstag och den rörelsen inte fastnat på samma sätt. Bara den delen också klickar blir det säkert lite mera fart på honom här hemma.

Jag tycker det är så spännande med allt nytt han lär sig och har knappt tålamod till att låta honom lära sig i sin egen takt utan försöker hela tiden hjälpa honom på traven och hejar på då han tar små steg i rätt riktning. Jag borde väl egentligen njuta av lugnet då han ännu hålls på ett ställe, men det är svårt att tänka så. Typiskt förstagångsföräldrar, haha!

Fyra och en halv

Veckorna de bara rullar på och jag hinner inte med. Elliot är redan 4,5 månader och vi planerar att snart ge honom hans första smakprover på mat, bara vi skulle komma så långt att vi får förberett lite puréer och hittar en lucka då både jag och Erik är hemma samtidigt för den första skeden. Jag tycker det ska bli så skönt att börja få ge lite annat än bara mjölk, även om det finns tusen åsikter om hur länge man ska amma och när de är redo för mat och jag själv inte riktigt vet var jag står. Vi har väl bestämt så mycket att vi börjar på sådär långsamt nu då han snart närmar sig fem månader, det känns som en bra kompromiss. Hoppas också på att hans mage ska börja fungera lite bättre då han får i sig annat än mjölk. Han har haft lös mage de senaste månaderna utan nån synlig orsak. Han växer bra och verkar inte lida av det, men vi föräldrar är trötta på smutstvättberget det resulterar i och skulle gärna se en förändring.

Annars har han haft lite svårt med det här att börja vända på sig. Han gör det ibland från mage till rygg, men ännu händer det mest av misstag. Problemet har varit att han ligger med armarna rakt ut till sidorna, i luften, medan han håller upp huvudet och överkroppen endast med hjälp av rygg- och nackmusklerna (på rådgivningen kallade de det ”flygplansläge”). Han har liksom inte av sig själv förstått att ha händerna framför sig och använda dem som stöd, så vi har behövt hjälpa honom på traven där. Jag tror det kanske bottnar i att han redan som nyfödd varit förvånansvärt stark i nacken och att han sen inte behövt använda händerna som stöd då han börjat ligga mer på mage, han har orkat hålla uppe överkroppen ändå. Vi fick en tid till fysio med honom till början av april för att få lite övningar vi kan göra med honom så att han bättre lär sig, men jag tycker att han redan de senaste veckorna gått väldigt hårt framåt så tror nog det kommer ändå! Rygg till mage kämpar han hårt med, men får inte riktigt till det ännu, det heller.

Bjuder till sist på en ny favoritbild av oss tre. Att få en bebis att fastna på bild är inte det lättaste, så ganska snabbt nöjer man sig med en där han åtminstone inte är suddig. Må då vara att han är lite överexponerad och stirrig.  wp-1489734823106.jpg

Bättre

Några bättre nätter har vi haft. Tack för era kommentarer och tips i det förra inlägget! Den andra natten i spjälsängen lät jag honom sova i sovpåsen vi annars har i vagnen, eftersom jag tror han vaknar onödigt mycket då täcket inte vill hållas på honom. Han sov lite lugnare i påsen, men eftersom jag helst inte vill ha sovpåsen i sängen varje natt har jag nu satsat mer på att försöka linda in honom i täcket i stället. Han blir däremot väldigt irriterad om han inte har armarna fria då han ska sova (så har det varit redan länge) och så lyckas han nästan jämt sparka bort täcket ändå, så jag tror bestämt vi får fortsätta jobba på vår inlindningsteknik, hehe.

Jag beslöt mig också för att börja amma sittande på natten eftersom jag somnat varenda gång jag ammat liggande den senaste tiden, vilket lett till att Elliot som också somnat har legat kvar där bredvid mig tills jag vaknat (ofta av att han bestämt sig för att äta lite till) och flyttat över honom till hans egna säng. Min teori är därför att sittande amning leder till färre avbrott i hans sömn då jag lägger ner honom i spjälsängen genast han ätit klart.

Man kan ju aldrig säga att man hittat lösningen eller börjar ana ett mönster då man talar om bebisar och endast några få nätter,  men åtminstone känns det för stunden lite ljusare här i trötthetstunneln!

 

Fyra månader

Ja, här har Elliot hunnit bli fyra månader, spräckt sjukilosgränsen och mäter drygt 65 cm. Hittills har han sovit i en bedside crib som varit fast i min sida av sängen, men den senaste tiden har han börjat röra på sig så mycket att jag kände det var dags för en större säng. Vi hade först tänkt använda en släktklenod som går så långt bak som till min mormor och hennes syskon, men den visade sig vara lite väl instabil för vårt tycke, så vi skippade den idén. Istället fick vi låna en säng av våra vänner, en som också den hängt med ett tag.

Igår bäddade vi därför om och det kändes till min förvåning så väldigt skönt att han inte sover helt fast vid min sida längre! Det har varit suveränt att ha en bedside crib då han varit riktigt liten, han var ju alldeles bredvid mig men hade ändå en egen säng och jag behövde inte vara orolig över att han skulle hamna i kläm eller få täcket över sig (vilket nog hänt ett par gånger då jag somnat under amningen, så därför har jag honom hellre en bit bort). Men nu var jag tydligen mera redo än jag trodde för en förändring. wp-1488800042545.jpg
Sov han bra? Nej. Men det har han inte gjort den senaste tiden så jag tror inte det beror på sängen. Jag gissar att jag inatt var vaken ungefär en gång i timmen för att trösta eller mata honom, så den här natten var ju ingen höjdare precis. Jag vet inte varför han vaknar och är missnöjd så ofta. Är det bara en fas? Har han tänder på kommande? Är han hungrig eller bara van att äta ofta? Ont i magen? ..hur som helst så hoppas jag att det är en snabbt övergående fas och att vi snart ska få sova bättre. (Det är i det här skedet man fantiserar vilt om lyxen att få sova helt ostört en endaste natt. Finns det en sån verklighet där man faktiskt får sova på nätterna?)

Om någon har några bra tips för hur man får en bebis på fyra månader att sova bättre får ni hemskt gärna dela med er.

Den är här!

Jag talar naturligtvis om min efterlängtade symaskin, min Pfaff coverlock 4.0, som äntligen har flyttat in hos oss. Är så lycklig att jag tajmade inköpet med en bortförsäljning av modellexemplar, annars hade jag nog tvingats nöja mig med en enklare variant. Jag är så ivrig och vill bara sätta mig ner och lära mig ALLT man kan göra med den, helst nu på en gång, men jag har på känn jag får ta det lite i gången under Elliots tupplurer då inget annat viktigt måste göras. Nu sover han faktiskt så jag ska sätta igång. Det kommer bli så bra det här!
wp-1488379139939.jpg

Ingen mera mjölkstockning!

Det löste sig! Efter att ha försökt med en massa huskurer märkte jag igår på kvällen då jag ammade att jag hade en vit prick på bröstvårtan, en s.k. white spot/mjölkblåsa. Det är alltså lite mjölk som klumpat ihop sig och täppt igen en mjölkgång, därav mjölkstockningen. Jag har haft en likadan en gång tidigare, men då fick jag inte mjölkstockning, den var bara väldigt öm. Om jag har förstått rätt ska de oftast försvinna av sig själva då man ammar eller genom att man försiktigt masserar eller gnuggar bröstvårtan, men båda gångerna har jag tvingats ta hål på dem för att bli av med dem. Igår då jag fick bort den forsade mjölken ut (yees, it was crazy!) och det som varit packat, hårt och sjukt blev bra på en gång. Kunde knappt tro att det löste sig så enkelt och är tacksam över att det inte hann bli värre!

Vet inte om det är så vanligt med white spots eller mjölkblåsor, jag hade själv inte hört om dem innan jag googlade då jag upptäckte den första. Men det är ju bra att veta att det kan bero på en sån sak om mjölken stockar sig och man får ont i bröstet.

Någon annan som har råkat ut för dem?