Ingen mera mjölkstockning!

Det löste sig! Efter att ha försökt med en massa huskurer märkte jag igår på kvällen då jag ammade att jag hade en vit prick på bröstvårtan, en s.k. white spot/mjölkblåsa. Det är alltså lite mjölk som klumpat ihop sig och täppt igen en mjölkgång, därav mjölkstockningen. Jag har haft en likadan en gång tidigare, men då fick jag inte mjölkstockning, den var bara väldigt öm. Om jag har förstått rätt ska de oftast försvinna av sig själva då man ammar eller genom att man försiktigt masserar eller gnuggar bröstvårtan, men båda gångerna har jag tvingats ta hål på dem för att bli av med dem. Igår då jag fick bort den forsade mjölken ut (yees, it was crazy!) och det som varit packat, hårt och sjukt blev bra på en gång. Kunde knappt tro att det löste sig så enkelt och är tacksam över att det inte hann bli värre!

Vet inte om det är så vanligt med white spots eller mjölkblåsor, jag hade själv inte hört om dem innan jag googlade då jag upptäckte den första. Men det är ju bra att veta att det kan bero på en sån sak om mjölken stockar sig och man får ont i bröstet.

Någon annan som har råkat ut för dem?

Inte igen!!

Inatt vaknade jag och hade ont i ena bröstet. Igen. Jag vill absolut inte få en bröstinflammation som tvingar mig ta antibiotika. Senast hade jag ju en kur i januari och kan inte fatta att jag skulle råka ut för det här så snabbt igen.

Jag har duschat med hett vatten, masserat, fönat, ammat, suttit med en värmedyna på bröstet, pumpat och tagit panadol. VAD mer kan man göra? Ge mig era bästa tips för hur man blir av med detta innan det är för sent!

Happy wife, happy life

Idag var Erik ledig och packade med sig Elliot, vagnen och mjölk i flaska och åkte för att hälsa på en vän. Det här gav mig FYRA timmar egentid här hemma, tror inte det hänt sen Elliot blev född. Har jag haft egentid har jag oftast gått på gym eller varit på stan, aldrig ensam hemma. Och vet ni, det var så otroligt skönt!

Jag började med att sova en timme på soffan, läste lite, åt glass framför tv:n, och efter det tog jag tillfället i akt och städade lite (går så mycket snabbare utan bebis!). När de väl kom hem igen möttes de av one happy mama!

För ett år sedan

Igår var det precis ett år sen jag plussade på stickan. Egentligen hade jag tänkt vänta några dagar till innan jag tog testet eftersom det enligt alla rekommendationer var för tidigt ännu, men otålig som jag var kunde jag förstås inte vänta.

Jag hade bestämt att jag, ifall testet skulle vara positivt, ville berätta för Erik genom att ge honom något babyplagg som present. Dagarna innan hade jag därför i smyg skummat genom babyavdelningarna i några klädaffärer. (Man är för övrigt övertygad om att alla genast förstår vad man håller på med om man går och tittar på babyplagg då man försöker bli gravid. I mitt sinne tänkte jag därför ut små lögner jag skulle dra ifall nån såg mig, men det var nog bra att jag inte träffade på någon bekant för jag hade garanterat avslöjat mig själv genom mitt nervösa beteende och överdrivna bortförklaringar.) Nåja, jag hittade förstås ingen body med något tryck i stil med ”I love dad”, som jag hade hoppats, så istället blev det ett par babystrumpor. Väl hemma paketerade jag färdigt in dem, medveten om att det mycket väl kunde ta månader innan jag fick ge dem åt honom, men med hoppet om att få ge dem redan samma vecka.

Som sagt rekommenderas det ju inte att man tar testet för tidigt, både med tanke på den stora risken för ett supertidigt missfall och eftersom testet i ett så tidigt skede kan visa negativt trots att man är gravid. Jag hade ändå hållit på och googlat (förstås, alla som varit där kan säkert relatera) och märkt att en hel del kvinnor plussat redan i vecka fyra, så jag räknade och funderade och hade bestämt mig för att jag som tidigast vågade mig på ett test den söndagen. Då skulle dessutom både jag och Erik vara lediga så jag skulle kunna ta testet genast på morgonen, enligt rekommendationen, och berätta för honom över frukosten OM det skulle visa sig vara positivt. Jag hade ju förstås tänkt ut allt in i minsta detalj.

På söndagen vaknade jag tidigt, glad över att Erik ännu sov. Tog testet och väntade, alldeles skakig i knäna. Trodde knappt mina ögon då ett riktigt svagt, men ändå tydligt, streck dök upp på stickan! Läste instruktionerna flera gånger om innan jag litade på svaret, men även ett svagt streck betydde att jag var gravid. Jag vågade knappt tro det, trots att en del av mig på nåt sätt anat att jag skulle plussa.

Eftersom klockan knappt var halv sju kröp jag tillbaka ner i sängen, men i stället för att sova vidare (yeah right, försök somna efter en sån nyhet!) laddade jag ner några graviditets-appar och låg där och myste för mig själv medan jag lyssnade på ett avsnitt ur gravidpodden. Vid frukosten kände jag att jag måste ge Erik tid att vakna ordentligt innan jag kommer med avslöjandet, annars skulle han knappast kunna ta in nyheten. Så jag väntade tills vi ätit klart innan jag hämtade gåvan, men jag blev ändå tvungen att använda mina ord då jag märkte att han inte riktigt förstod innebörden av presenten. Han trodde liksom verkligen inte att jag redan kunde vara gravid.

Efter en smärre chock var han ändå med på noterna och vi insåg att vi, om allt går väl, skulle bli föräldrar om knappt nio månader. Den känslan, då man precis fått veta att man är gravid, den går inte att beskriva! Allt blir så spännande, och där går man och bär på den största av hemligheter utan att någon har en aning om att det växer ett litet liv i en.

Allt gick ju väl och idag har vi en mysig, snart fyra månader gammal Elliot hos oss. Vilken tacksamhet och förundran man fylls av!

(Naturligtvis tog jag ett till test några dagar senare, bara för att liksom bekräfta att jag verkligen var gravid, och den här gången var det ett klart och tydligt rött streck som man inte kunde tvivla på!)

Fredagsmys

Vissa dagar orkar man bättre än andra. Att vara ute med vagnen och känna doften av vår medan solen skiner en i ansiktet ger onekligen bättre förutsättningar än gråa, trista vinterdagar. Idag var en solig dag och jag har tvättat tre maskiner kläder, en diskmaskin med disk, städat wn:c, fört ut all rosk, torkat damm, dammsugit OCH torkat golven(!).wp-1487357764951.jpg
Tack Elliot för ett gott samarbete (killen bryr sig inte fast man dammsuger bredvid honom där han ligger på en filt på golvet) och tack svärföräldrarna för ett par timmars barnvaktande så jag dessutom hann äta middag på stan med några vänner!

Nu sover minstingen, Erik är på gym och jag sitter och njuter av den nystädade lägenheten med mina hälsosamma och förvånansvärt goda dadelkokosbollar medan jag slötittar på How I Met Your Mother. I morgon äter vi riktigt godis, bara så ingen får för sig att jag försöker låta sådär extraduktig och hälsosam i det här inlägget. wp-1487357548969.jpg

Dagens inköp

Ni kanske vet att jag är utbildad formgivare inom beklädnadsbranschen? Jag har inte gjort särskilt mycket med den utbildningen sen jag blev klar med studierna, men förra våren bestämde jag mig för att fixa firma åt mig för att kunna ta mig an sömnadsarbeten som dyker upp. Sen dess har jag mest bara gjort småjobb åt familj och släktingar, men har blivit mer och mer sugen på att börja sy lite mera seriöst. Därför har jag idag investerat i en supersymaskin, en overlock som syr mer än bara de vanliga overlocksömmarna, och jag väntar så på att få hem den så jag kan börja på!

Egentligen är såna maskiner väldigt dyra, men helt av en slump råkade jag tajma inköpet perfekt. En symaskinsaffär säljer nämligen bort sina modellexemplar till ett rejält nedsatt pris, så jag passade på. Får se hur mina planer kring sömnaden tar form och hur jag får pusslat ihop dagarna med en baby här hemma, men jag hoppas på många stunder då jag hinner och orkar sy. Med min nya maskin kommer det åtminstone bli väldans mycket roligare!

Back on track

Innan jag blev gravid tränade jag ganska mycket. Min man har tränat aktivt på gym de senaste åren och fick mig att gilla det då vi började gå tillsammans. Jag hade sagt åt honom att jag aldrig kommer börja lyfta vikter och träna som han gjorde, men tji fick jag. Plötsligt tyckte jag det var roligt och dessutom visade det sig att jag var ganska bra på det. Jag kunde snabbt öka vikterna och, trots att jag inte hade haft några större kroppskomplex tidigare, gillade jag att jag började se starkare och mera vältränad ut i takt med att musklerna ploppade upp och blev mera definierade. Då jag blev gravid började många gymövningar ganska snabbt kännas obekväma, så jag drog ner på träningen en hel del. Jag dansade lite under våren, motionscyklade och promenerade mycket, men på gymmet gjorde jag bara lätta övningar.

Några veckor efter förlossningen började jag träna med mammamage-appen, men kom av mig lite och slutförde inte alla nivåer. Gick mest och längtade efter att få träna ”på riktigt” igen. I januari då eftergranskningen var gjord och jag var okejad började jag på, taggad till tusen. Hann gå en gång på gym innan jag sen blev sjuk och hade paus på ungefär två veckor (som det oftast är, så typiskt!) men nu, nu känns det äntligen som jag kommit igång på allvar. Jag dansar ett par gånger i veckan, går på mamma & baby-gympa och tränar på gym då jag hinner. Och jag njuter så av att få röra på mig ordentligt igen! Roligast är det då vi fixar barnvakt så jag och Erik kan gå på gym tillsammans. Jag behöver någon som hjälper mig komma på bra övningar, som granskar min teknik och peppar och tror på mig eftersom jag ger upp allt för lätt om jag själv får välja. Är lite bekväm av mig på det sättet. Gillar inte då det blir för jobbigt, heh.
wp-1487079286503.jpgUnder min långa träningspaus försvann mina muskler lika snabbt som de dykt upp, och plötsligt kände jag mig klen och spinkig. Därför var jag så glad då vi för nån dag sen var på gymmet och körde värsta benpasset och jag i slutet såg att mina ben börjar få tillbaka lite av den form de hade innan pausen. Jobbar också på att få tillbaka den vighet jag hade under min tid i Australien då jag dansade flera dagar i veckan. Sakta men säkert ska nog kroppen hitta tillbaka!