Ensam hemma

I helgen var jag första gången ensam med Elliot ett helt dygn då Erik var borta över natten. Jag var lite nervös för hur det skulle gå, men Elliot sov massor under dagen så han var inte så krävande. På natten vaknade han däremot kring klockan fyra och var klarvaken (har typ aldrig hänt förr) så jag var tvungen att vaka en stund med honom. Försökte först med det vanliga, bar omkring på honom och sjöng lite i hopp om att han skulle somna, men då jag märkte att han var för pigg för det satte vi oss i stället i soffan och såg ett avsnitt How I met your mother. Elliot trivs nuförtiden bra i famnen bara han får vara vänd framåt, så där satt vi tills han blev trött igen. Eftersom det är helg och vi inte behövde stiga upp tidigt gjorde det inte så mycket den här gången, men jag hoppas verkligen det inte blir en vana!

Den kommande veckan tar Erik ut sin tredje och sista lediga pappavecka, så det ska bli roligt att ha honom hemma med oss. Vi kommer ju både hinna umgås mer tillsammans alla tre och så kommer jag få lite mera egentid vilket inte heller är helt fel. Vi hade i nåt skede till och med tänkt åka iväg på roadtrip nånstans denna vecka, men tror vi skippar det. En vecka är ändå så kort och det är egentligen ganska skönt att bara vara hemma.

Egentid

Mammas egentid på bästa sätt! 

Small talk

Idag var jag på långpromenad med Elliot i vagnen. Det kändes som vår i luften efter morgonens regn och med solen som sken genom det tunna molntäcket. (Nu på eftermiddagen skymtade jag dessutom min andra regnbåge för januari. Inget typiskt midvinterväder direkt, men jag klagar då inte! Hellre plusgrader och regn än -15 och snö.)

Då jag nästan var hemma såg jag att en annan mamma med barnvagn kikade åt mitt håll där hon gick. Hon stannade till en bit framför mig och såg på mig där jag kom gående, så jag log och hälsade lite försiktigt medan jag inte riktigt visste om jag skulle gå förbi eller om hon tänkte säga nåt. Jag var nästan förbi henne då hon plötsligt säger att det är trevligt att se någon annan som också är ute och gå med sin baby. Jaa, svarar jag och ler sådär artigt, men typisk finländsk som jag är kunde jag fortfarande inte riktigt läsa av situationen. Man småpratar ju inte så ofta med främlingar på gatan liksom, och small talk på finska är verkligen inte min grej, tyvärr. Men då hon fortsatte med att fråga om Elliot insåg jag att småprat nog var just det hon ville.

Hon berättade att hon och hennes familj nyss flyttat hit från en annan ort, och jag antar att hon inte känner någon här ännu och tog chansen att prata lite mammaprat med någon i samma sits. Så vi pratade en liten stund, men jag hade gått länge, hade varmt och ville egentligen bara hem (dåliga ursäkter jag vet, men så var det), så efter en stund ursäktade jag mig och sade att jag tyvärr måste vidare. Jag sade att jag hoppas de ska trivas här och att vi kanske ses här på gatorna igen, för jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller säga.

Men jag undrar om jag borde ha gjort nåt mer? Hon ville kanske lära känna en annan mamma eller ha nån att promenera med ibland? Borde jag ha gett henne mitt nummer eller bjudit dem hem till oss nån dag? Jag är så dålig på såna situationer och så bekväm av mig att jag helst inte stiger så många steg utanför min bekvämlighetszon. Men nu hoppas jag på att jag träffar henne igen, för den här gången skulle vi ju redan vara lite mera bekanta. Då skulle jag kanske kunna bjuda med henne till föräldra-barngruppen eller åtminstone ge henne mitt nummer och säga att vi kan gå ut och gå tillsammans nån dag.

Så ofta kan jag ogilla vårt finländska sätt och dessutom vara störd på att inte kunna prata med alla på mitt modersmål. För fast jag pratar finska helt okej så är jag aldrig riktigt mitt riktigaste jag på ett annat språk. Nån som känner likadant?

Nåja..

..det funkade två dagar i sträck, att han sov redan kl. 23. Igår var han visserligen vaken hela kvällen, men i stället för att bli trött och somna i vettig tid var han vaken och gnällig ända fram till midnatt. Men vad kan man vänta sig? Naturligtvis svänger det inte på en gång, men jag hoppas åtminstone vi är på väg åt rätt håll.

Och det känns faktiskt som om vi kommit in i nån slags ny fas de senaste veckorna. Elliot som från första stund varit en bebis som sover mest hela tiden har äntligen börjat ha vakna perioder som varar lite längre. På ett sätt har det ju varit skönt att han sovit mycket, men dagliga rutiner blir lättare då man ser ett mönster i hur han är vaken och kan planera dagen därefter. Dessutom är det ju faktiskt riktigt roligt att leka med honom då han är vaken och på gott humör! Han är en så skön typ, vår Elliot.

Plötsligt händer det

Igår var Elliot för ovanlighetens skull vaken under större delen av kvällen, somnade i min famn redan kring halv elva (!) och fortsatte sen sova i sin säng då jag lade ner honom en stund senare. Vanligtvis har han sovit större delen av kvällen, vaknat lagom till klockan elva och varit klarvaken till åtminstone halv ett, så ni kan förstå att det här var ett framsteg värt att fira! TÄNK om det här skulle bli ett nytt mönster. 

Januari

Januari. Vad har hänt? Eriks systrar med hälfter var i nejden strax efter nyår och fick gosa med Elliot i flera dagar. Vi passade på att ha dop då alla var samlade, och så har vi sakta men säkert kommit in i nån slags vardag igen efter jul och nyår och alla festligheter.

Elliot växer så det knakar och väger redan över 6 kg (!) och är drygt 62 cm lång. Kan inte riktigt tro att han snart är tre månader! Då är man inte alls nyfödd längre utan snarare en aktiv liten bebis. Han håller mer och mer på att upptäcka sina händer och kan styra dem för att röra vid leksakerna i babygymmet, men ännu fattar han inte riktigt grejen med att gripa tag i saker. Han är oftast glad och nöjd och ler stort då någon, känd eller okänd, kommer fram till honom med ett leende på läpparna. Han är fortsättningsvis stark i rygg och nacke men trivs inte så mycket att ligga på mage mer än korta stunder åt gången. Han jollrar och lär sig hela tiden nya ljud och är hur mysig som helst att prata med då han är på sånt humör.Idag var Erik ledig och vi hade en heldag på vift då vi hälsade på några släktingar och besökte mysiga Kaffia i grannstaden. Jag som älskar caféer och goda saker njöt av min chokladlatte och en smarrig morotskakbit. Men mest njöt jag av sällskapet. De är så fina, mina två!

That time of the year

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen här de senaste veckorna, men det är ju den här tiden på året man är mest bara hemma och umgås med familj och vänner. Snart kommer vi väl in i nån slags vardagsrytm igen och då ska jag skriva mer!

Dessutom har det varit mycket på gång här eftersom vi hade Elliots dop, plus att jag nu går på antibiotika eftersom jag har (en hittills väldigt mild, tack gud!) bröstinflammation. Feber inspirerar inte riktigt till bloggskrivande om vi säger så. 

Bloglovin

Ni vet väl förresten om att ni kan följa mig på Bloglovin? Ett enkelt sätt att hänga och se alla nya inlägg här på bloggen! Bara klicka på länken här nedanför så hittar ni mig.

Follow my blog with Bloglovin