Babyfilt

Inspirerad av en annan Lina började jag för några dagar sen virka på en babyfilt. Valde ett bambu-/bomullsgarn som funkar perfekt att ha direkt mot huden på en nyfödd liten en (tänker mej speciellt hud mot hud-mys på bb och den första tiden hemma, filten ska packas med i bb-väskan!). IMG_20160821_121111

Valde fem höstiga färger som jag tyckte funkade tillsammans. Utgick från det mörka turkosa garnet som genast blev min favorit. Lite osäker kände jag mig ändå efter att ha virkat några ränder med alla färger, kändes som att filten blir lite deppig med den mörkbruna färgen, men jag tror det blir en fungerande helhet då den väl är klar. Om inte kan jag ju alltid virka en till filt i gladare färger sen, det är ju så roligt att virka och timmarna bara går då man väl kommer igång!

 

Rg-besök och Helsingfors

Allt bra med bebben på senaste rådvigningsbesöket! Då hälsovårdaren skulle känna efter hur den ligger sparkade/slog den så hårt att hon hajade till och kom helt av sig, haha. Jag hade däremot rekordlågt hb, så nu är det järntablett två gånger om dagen som gäller igen. Annat som är lite krångligt är min atopiska hud som bråkar. Får inte använda mina bästa salvor nu då jag är gravid och mitt ansikte har tydligen slutat reagera på de milda kortisonsalvorna, så idag bokade jag tid till en hudläkare för att se om vi kan komma på nån lösning på problemet. Jobbigt att gå omkring och vara röd och torr i ansiktet hur mycket jag än smörjer. Jag får så dåligt självförtroende varje gång min hud är dålig, speciellt i ansiktet, och skulle helst bara sitta hemma hela dagen eftersom jag känner mig ful och tror att alla tycker jag ser hemsk ut. Nåt att jobba på kanske, heh?

Annars har jag gått in i vecka 30 (!!) och fick spendera helgen i Helsingfors tillsammans med min favorit. Träffade vänner (+ en nyfödd liten kille!), njöt av vår gamla hemstad, köpte preggokläder och hämtade hem lite grejer från Ikea. Skönt med en minisemester då vi bara jobbat på hela sommaren. Sov en natt hos goda vänner och en natt på hotell, och oj vad underbart det är att få vakna upp i en hotellsäng och börja dagen med hotellfrukost! Synd bara att vi inte kunde stanna längre. Vem vet när vi näst kan åka iväg bara sådär?

Bättre


Sen mitt senaste inlägg har jag känt mig mycket stabilare och bättre till mods. Det hjälper att ha vänner som kommer med solrosor åt en, att få gå på kräftskiva i gott sällskap och bli bjuden på smörgåstårtkalas, bara för att. Sånt som gör livet så mycket bättre.

Otroligt att vi redan är inne i vecka 29. Har rådgivningstid igen på onsdag. Det är alltid lika skönt att få checkat att allt är okej, och dessutom känns graviditeten så verklig och påtaglig då man sitter där i väntrummet tillsammans med andra gravida eller med föräldrar med sina små barn. Väntar så på att få träffa vårt lilla knytt!

 

Tredje trimestern

När jag nu börjar gå in i den tredje trimestern läser jag överallt om alla besvär man tydligen har. Om ryggvärken, de svullna benen och foglossningen. Alla gravidbesvär som redan börjat på och som härifrån framåt bara kommer blir värre och värre. Det känns lite som om alla texter som följer graviditetens utveckling vecka för vecka plötsligt fick en negativ klang. Men jag har då inga större problem (tack för det!). Visst, det är inte bekvämt alla stunder med en livmoder som trycker sig upp mot bröstkorgen, och ja jag har haft en hel del mindre trevliga besvär som t.ex. halsbränna och trötthet, men utöver det mår jag bra. Fysiskt alltså.

Om vi diskuterar den mentala hälsan är jag den första att skriva under att hormonerna kommit tillbaka, och det med råge. Den senaste veckan har jag känt mig så fruktansvärt instabil och känslig. Har gått omkring med tårarna tätt bakom ögonlocken och bara känt mig så oförklarligt sorgsen mest hela tiden. Dessutom oroar jag mig så väldigt mycket för babyn. Igår kändes den lite ovanligt slö på nåt sätt, den kom liksom inte riktigt igång sådär som den brukar då jag lade mig ner på kvällen. Så idag på jobbet gick jag förstås och hoppades på ordentliga, starka, sparkar (som sällan ens kommer under dagen då jag är igång) och då jag ”bara” kände att den rörde sig lite mjukt nu som då blev jag helt utom mig av oro. Jag kunde inte sluta inbilla mig att den säkert är sjuk på nåt sätt och tänkte på att barn ju ibland dör i magen, kanske nåt hemskt håller på att hända.

I ett skede visste jag seriöst inte hur jag skulle klara av att jobba i 3,5h till utan att bryta ihop. Varje gång tankarna vandrade till babyn fick jag tårar i ögonen och kunde med nöd och näppe hålla tillbaka gråten. …Ja, ni hör ju själva att det inte låter helt friskt. Man kan ju inte gå omkrig och tänka så där. I skrivande stund bökar babyn lugnt omkring i magen, så jag tror vi tryggt kan konstatera att hen mår bra. Önskar jag kunde säga det samma om mig.