Sämsta natten

Om mitt förra inlägg handlade om en ovanligt bra dag kan den här handla om vår sämsta natt hittills. För inatt ville Elliot inte sova. Eller han ville kanske innerst inne, men av någon anledning var han gråtigare än nånsin och det var svårt att trösta honom. Jag gissar att han hade magknip och det kan man ju inte göra så mycket åt, förutom att bära honom på olika sätt, massera magen, gympa med benen och sånt.. Men sist och slutligen är man ändå ganska hjälplös. Förstås skulle han också helst vara i mammas famn, så trots att vi försökte turas om att gå runt med honom så båda skulle få (försöka) sova lite mellan varven ledde det oftast ändå till att jag måste ta över Eriks turer.

Det började så lovande på kvällen. Elliot sov i sin egen säng redan klockan tio och jag beslöt mig för att försöka börja sova i vettig tid då det för en gångs skull verkade möjligt. Men förstås, då jag precis kommit i säng och dragit täcket över mig vaknade han. Och därefter blev det bara värre. Han somnade visserligen för en stund, men vaknade en ynka timme senare, och då var det inte nådigt. Det kändes som om ingenting lugnade honom i mer än för ett par minuter och jag var så trött att jag var rädd att jag skulle somna stående om jag blundade. Ändå kan man ju inget annat än att fortsätta gå runt och runt med honom i famnen och lugna honom bäst man kan. Och till slut, vad som kändes som en evighet in på natten men som i verkligheten bara var kring kl. 02.30, somnade han. Och sov i tre långa timmar innan det var dags för mat!

Nu hoppas vi att den här natten blir bättre. Det verkar lovande, men vem vet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s