Förlossningsberättelse del 1

Nåja, tänkte att jag skriver ner min förlossningsberättelse för er som är intresserade (själv tycker jag åtminstone om att läsa andras) och för min egen del. Man glömmer ju så snabbt!

Torsdagen 27.10, en dag innan den beräknade dagen, vaknade jag kring 7.30 och märkte att jag var konstigt blöt mellan benen. Blev lite pirrig då jag insåg att det högst antagligen betyder att jag läcker fostervatten och att förlossningen i så fall kört igång! Besökte toaletten och kände det mycket riktigt som om jag skulle kunna kissa hur mycket som helst, något jag hört en annan beskriva det som då fostervattnet gick för henne. Två dagar tidigare hade jag varit på kontroll vid rådgivningen där det visat sig att babyn fortfarande inte var fixerad, vilket här betyder ambulansskjuts till bb ifall vattnet går eftersom det finns en liten risk att navelsträngen kan komma ut innan babyn. Jag hade bävat för det här men tröstat mig med att de flesta förlossningar inte börjar med vattenavgång. Men, här var jag nu plötsligt i just den situationen. Lite lustigt var det också att Erik kvällen innan hade förberett en liten pappaväska att ta med till bb och på skoj sagt ”jag räknar med att vattnet går inatt”, och visst hade han rätt om den saken!

Tack och lov hade Erik inte hunnit åka iväg på de jobbärenden han hade den här morgonen, så på väg från toaletten gick jag via köket och meddelade att jag tror att vattnet gått och att jag måste lägga mig ner och ringa bb. Han var väldigt lugn, packade ner det sista i bb-väskan och hämtade kläder åt mig medan jag låg i sängen och pratade med bb och ringde efter ambulans. Tack och lov var inga grannar i farten då ambulanspersonalen bar ner mig på en bår och lyfte in mig i ambulansen, annars hade säkert nån av dessa pensionärer fått hjärtattack vid åsynen av den gravida kvinnan som hämtas med ambulans, haha.

Ca 8.30 var jag inne på bb och låg först kopplad till en ctg-maskin i 25 minuter för att de skulle se hur barnet mår. Jag hade ju inte haft några sammandragningar ännu och läckte inte aktivt fostervatten (hade endast en känsla av att jag behövde kissa då vattnet tryckte på), så det kändes väldigt overkligt för oss båda att vi nu var där på bb och att jag knappast skulle åka hem därifrån utan en baby. Kl. 9 gjorde barnmorskan en inre undersökning för att kolla läget, och här behövde vi åtminstone inte fundera på om det verkligen var fostervatten jag läckt, för jag behövde nästan bara inta position och slappna av för att det skulle forsa ur mig. Hur som helst så var jag inte alls öppen ännu och babyn låg allt för högt uppe i magen, så en läkare tillkallades för att bestämma vad domen skulle bli, och hon ansåg det bäst att jag var sängliggande tills babyn sjunkit lägre ner.

Med rullstol fördes jag då till ett rum på avdelningen och med undantag för wc-besök och lunchpaus (maten kom till sängen) fick jag inte sitta eller stå upp. Vi konstaterade genast att det inte är någon vits att Erik stannar kvar på avdelningen eftersom inget ändå skulle hända på länge, så efter att han sett till att mina tidningar, iPaden och lite snacks var inom räckhåll för mig åkte han iväg på några ärenden. Där låg jag då och försökte vila och få timmarna att gå. Kändes dumt att ligga då man egentligen skulle vilja hjälpa förlossningen på traven genom att vara igång och i upprätt läge, men det var bara att inse att det här var det bästa jag kunde göra i stunden. Kl. 15 tog de en ny ctg-kurva på mig och efter det gjordes det igen en inre undersökning. Jag var ännu inte öppen, men babyn hade äntligen sjunkit ner och jag fick därmed stiga upp ur sängen! Erik hade kommit tillbaka strax efter tre och vi bestämde att han bra kan åka iväg på jobb kl. 16-20 eftersom han ändå kunde vara tillbaka snabbt om jag skulle känna att det behövs.

Jag började gå runt på avdelningen för att försöka få igång värkarna och efter kl. 18 nångång började jag äntligen känna av sammandragningar. Närmare kl. 20 är vissa av dem ganska sjuka och ibland kommer det flera på 10 minuter. Jag vilar lite och väntar på att Erik ska komma från jobbet. Mellan kl. 21 och 22 låg jag igen kopplad till ctg-maskinen och hade regelbundna sammandragningar, men de var väldigt olika starka. Efter det gick vi omkring lite med Erik, men jag måste stanna hela tiden för att andas genom värkar. De var ändå ännu hanterbara och eftersom Erik inte fick sova på avdelningen åkte han hem för att försöka sova lite, och jag hoppades att jag skulle kunna göra det samma. Jag kunde ändå inte somna då värkarna fortsatte komma regelbundet och öka i styrka, och kl. 23.15 plingade jag efter värkmedicin i hopp om att det skulle hjälpa lite. Fick Panadol och värmedynor och en ny ctg-kurva togs. Lite innan ett på natten fick jag en till tablett värkmedicin, Oxynorm hette den visst, men kan inte påstå att den hade någon effekt. Fortfarande var jag till min stora besvikelse inte öppen en endaste centimeter. I nåt skede föreslog barnmorskan att jag skulle försöka ta en lång, varm dusch, men det hjälpte inte heller och kl. 1.15 var jag tvungen att ringa åt Erik och be honom komma dit eftersom jag kände att jag inte klarade av värkarna på egen hand. Det var förstås extra jobbigt eftersom jag inte hade sovit nåt sen föregående natt. Tyvärr hade inte Erik hunnit sova särskilt mycket han heller, så vi gick inte precis in i värkarbetet särskilt utvilade.

Vi jobbade genom värkarna tillsammans den natten med massage, värmedynor och what not. En ny ctg-kurva togs kring kl. 3, och i barnmorskornas anteckningar räknar de med att förlossningen började på riktigt kl. 4 då värkarna var tillräckligt täta och regelbundna. Erik powernappade ett par gånger då jag var i duschen, och de här gångerna funkade duschen faktiskt bra och jag kände äntligen att jag kunde slappna av lite. Kunde till och med slumra till en stund direkt efteråt, vilket var underbart! I nåt skede åt vi lite och gick runt på avdelningen igen. Kl. 6.30 togs sista ctg-kurvan på avdelningen och 7.45 fick vi äntligen flyttas till förlossningssalen.

Utmattade och med väldigt sjuka värkar kändes det åtminstone som att vi nu kommit en bit på vägen! Allt som hände fredagen 28.10 flyter lite ihop i mitt minne, men ska skriva en fortsättning med hjälp av barnmorskornas anteckningar så fort jag har tid. Stay tuned!

Annonser

2 reaktioner på ”Förlossningsberättelse del 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s