Den ”normala” graviditeten

För någon vecka sedan läste jag att man ”egentligen inte borde gå upp i vikt de första tre månaderna av graviditeten”. HAHA kände jag då. Jag gick ju upp flera kilo redan de första två månaderna och nu drygt tre månader in har jag knappt vågat ställa mig på vågen! Först tog jag det hela med ro, jag var ju ganska liten innan jag blev gravid och tänkte att kroppen väl samlar på sig det den behöver, men gravid och galen som man är (och ju mer man läser om hur det inte är bra om man går upp i vikt för mycket) blev jag till slut orolig och övertygad om att jag inte tagit hand om mig själv och vårt lilla lilla barn under de här första månaderna. För så här borde det ju tydligen inte vara, jag måste alltså ha gjort nåt fel.

Nåja, nu har jag inte varit till rådgivningen på ett tag så jag vet naturligtvis inte vad de kommer säga på mitt besök nästa vecka, men åtminstone har mina nära och kära lyckats lugna ner mig och övertygat mig om att det oftast jämnar ut sig i slutändan. Inget att oroa sig för. Så, om alla graviditeter ändå är så väldigt unika borde de sluta skrämma upp stackars nygravida hormonöversvallande kvinnor med sitt prat om vad som är normalt. Eller åtminstone betona att det kan variera. IMG_20160411_115736Så här glad var jag då jag för första gången fått se vårt lilla underverk på ultraljudsundersökningen och lyssna på hens hjärtljud i vecka 12. Vilka bevis hade man liksom innan det på att ett barn faktiskt lever och mår i ens mage?

 

Annonser

2 reaktioner på ”Den ”normala” graviditeten

  1. Pingback: 35+6 | linahelenas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s